Melbourne - dag 2

Julafton, woho! Inget liggande och väntande på tomten här inte. Då australiensarna inte firar julafton utan juldagen gjorde det inte så mycket att vi hade bokat in en delfintur på självaste julafton. Vi gav oss iväg ganska tidigt och inte med tåg idag utan det var Emma som körde. Efter lite undrande om vi var framme och på rätt plats konstaterade vi att det var vi. Väl ute på piren mötte vi en annan svensk familj som var från Ystad. Ibland är världen liten…

Klockan nio avgick turen och innan dess hade vi blivit försedda med ett varsitt cyklop, snorkel, simfötter och denna smickrande uppfinning i form av våtdräkt. Det var inte alls en sådan lång båttur som i Cairns och tur var väl det för det var inte någon tryckande hetta ute… Det var ganska kallt och blåste en del. Vi fick instruktioner att vi skulle i vattnet tio och tio på given signal om ledaren såg till delfiner.

Mamma och Emma var i första gruppen som på given signal dök i som en grupp sälar när delfiner hade skymtats. Emma var den med mest tur (eller skicklighet?) och lyckades se delfiner under vattnet. Övriga i familjen Svensson lyckades bara se dem när de hoppade. Men jag klagar inte, de var magnifika och se.

Pappsen och jag var i grupp två som var i en gång, blev uppkallade och fick sedan sitta och vänta en bra stund innan vi fick i igen. Det var snorigt kallt, ja mer än snorigt kallt att sitta där och vänta. Anledningen till väntan var både att inga delfiner sågs till och när de gjorde det var det en unge med i flocken. Är en unge med i flocken har de som regel att ingen får ner i vattnet och plaska.

Väl uppe för sista gången var det hemskt kallt. Stod och skakade men ändå helnöjd över att få se delfiner som hoppade. Det var kul för det var inte bara en delfin man såg, det var väldigt många.

Emma och mamma var i en andra vända, denna gång för att simma med sälar. Emma var den som var i längst och lyckades se flera sälar under ytan. Vi andra bara stod och skrattade åt hur roliga sälarna var att titta på. Så högljudda och coola de var. Och illaluktande… Att komma ut från en båttoalett och reagera på att det stinker ute är ingenting som tillhör vanligheterna…

Ett sista stopp bjöds det på, denna gång vid sjöfåglarnas tillhåll. Det var inte många som var i denna gång, det var ganska många som var frusna. Dock tror jag de allra flesta var nöjda då vi hade sett många delfiner.

Efter turen mötte vi upp Rebecka som också är au-pair i Melbourne och en av de Emma umgås med mest för att äta lunch med henne. Vi hittade ett ställe som hon hade fått rekommenderat och lyckades efter många om och men bestämma vad vi skulle äta. För min del blev det fish and chips, gjort på haj. Lite annorlunda jullunch känner jag.

Hemma igen efter ett snabbt besök på en fin strand blev det indisk mat lagad av Karina. Lagom kryddat så även det var riktigt gott. Känner att jag tycker allt är gott, men så har det varit hittills! Efter det blev det sista paketinslagningen för Emma och Karina medan vi andra tittade på ett traditionellt australiensiskt program med jullåtar framförda av olika artister.