Melbourne - dag 4

Dagen efter det stora partajet. Vi började med lugn frukost innan vi packade ut oss i bilen. Ut begav vi oss nu på nya äventyr längs Great Ocean Road. Målet var Port Campbell och de tolv apostlarna i solnedgången. Dit kom vi och längs vägen bjöds det på fantastiska vyer, fruktansvärt krokiga vägar och ännu mera fantastiska vyer.

Till apostlarna kom vi som sagt till solnedgången för att beundra stenbumlingarna. De var riktigt häftiga att se men det som sedan följde var ännu häftigare. Det var nämligen de små männen i frack som när det nästan var mörkt gick upp från havet, upp på stranden för att sova. Pingvinerna var så söta när de gick där i sina gäng och när de ibland spolades ner i havet igen.

Master-chaufforen!

Eget glassmarke? Det visste jag inte...

Matdags!

Nagra av apostlarna.

Mannen i frack pa marsch!

Melbourne - dag 3

Juldagen, australiensarnas stora dag. Jag var inte med under hela förmiddagen då jag inte mådde bra. Dock fick jag höra att det var julklappsöppning för barnen på morgonen, följt av en tur till stranden och en stor brunchliknande sak med toast och bacon hemma sedan.

Själva julfirandet började allt eftersom folket anlände. Det var den närmsta släkten som kom och när alla hade kommit var det runt 20 personer. Det var glatt, högljutt och en riktigt härlig stämning. Först blev det havsdelikatesser i form av ostron, jätteräkor, lax och mer som jag nu har glömt bort som ett gående bort och som lite förrätt.

Själva huvudrätten bestod själva köttet av. Det var fylld kalkon, kyckling, anka, skinka, potatisgratäng, sallader i olika former och mer som jag även här har glömt bort. Till efterrätt blev det en blandning mellan plum pudding och christmas cake som serverades med en vaniljsås med brandy i och en kula glass. Kan inte förklara hur gått det var, det var verkligen pricken över i:et i denna smakupplevelse.

Hela dagen var fylld med prat, skratt och nytt folk för vår del. Till skillnad från oss svenskar var de australiensarna vi stötte på väldigt öppna och framåt. Var det något man undrade över stod man inte och mumlade, då sa man det rätt ut. Så härligt! Det fanns också smällkaramellsliknande saker som inte innehöll godis utan en fin krona, en leksak och ett skämt (dåligt sådant).

Framåt kvällen hanns det även med pianospel och allsång innan det avslutades. Vi hade hållit på ett bra tag och alla var ganska trötta som de var. 

Brunchtajm!

Tradgardstomte modell storre...

Rudolf med roda mulen

Overallt hade folk BBQ

En av de tre bar-baljorna.

Seafood

Efterratt!

Melbourne - dag 2

Julafton, woho! Inget liggande och väntande på tomten här inte. Då australiensarna inte firar julafton utan juldagen gjorde det inte så mycket att vi hade bokat in en delfintur på självaste julafton. Vi gav oss iväg ganska tidigt och inte med tåg idag utan det var Emma som körde. Efter lite undrande om vi var framme och på rätt plats konstaterade vi att det var vi. Väl ute på piren mötte vi en annan svensk familj som var från Ystad. Ibland är världen liten…

Klockan nio avgick turen och innan dess hade vi blivit försedda med ett varsitt cyklop, snorkel, simfötter och denna smickrande uppfinning i form av våtdräkt. Det var inte alls en sådan lång båttur som i Cairns och tur var väl det för det var inte någon tryckande hetta ute… Det var ganska kallt och blåste en del. Vi fick instruktioner att vi skulle i vattnet tio och tio på given signal om ledaren såg till delfiner.

Mamma och Emma var i första gruppen som på given signal dök i som en grupp sälar när delfiner hade skymtats. Emma var den med mest tur (eller skicklighet?) och lyckades se delfiner under vattnet. Övriga i familjen Svensson lyckades bara se dem när de hoppade. Men jag klagar inte, de var magnifika och se.

Pappsen och jag var i grupp två som var i en gång, blev uppkallade och fick sedan sitta och vänta en bra stund innan vi fick i igen. Det var snorigt kallt, ja mer än snorigt kallt att sitta där och vänta. Anledningen till väntan var både att inga delfiner sågs till och när de gjorde det var det en unge med i flocken. Är en unge med i flocken har de som regel att ingen får ner i vattnet och plaska.

Väl uppe för sista gången var det hemskt kallt. Stod och skakade men ändå helnöjd över att få se delfiner som hoppade. Det var kul för det var inte bara en delfin man såg, det var väldigt många.

Emma och mamma var i en andra vända, denna gång för att simma med sälar. Emma var den som var i längst och lyckades se flera sälar under ytan. Vi andra bara stod och skrattade åt hur roliga sälarna var att titta på. Så högljudda och coola de var. Och illaluktande… Att komma ut från en båttoalett och reagera på att det stinker ute är ingenting som tillhör vanligheterna…

Ett sista stopp bjöds det på, denna gång vid sjöfåglarnas tillhåll. Det var inte många som var i denna gång, det var ganska många som var frusna. Dock tror jag de allra flesta var nöjda då vi hade sett många delfiner.

Efter turen mötte vi upp Rebecka som också är au-pair i Melbourne och en av de Emma umgås med mest för att äta lunch med henne. Vi hittade ett ställe som hon hade fått rekommenderat och lyckades efter många om och men bestämma vad vi skulle äta. För min del blev det fish and chips, gjort på haj. Lite annorlunda jullunch känner jag.

Hemma igen efter ett snabbt besök på en fin strand blev det indisk mat lagad av Karina. Lagom kryddat så även det var riktigt gott. Känner att jag tycker allt är gott, men så har det varit hittills! Efter det blev det sista paketinslagningen för Emma och Karina medan vi andra tittade på ett traditionellt australiensiskt program med jullåtar framförda av olika artister.

Melbourne - dag 1

Dags att göra Melbourne! Vi traskade iväg mot närmsta tågstation och köpte oss klippkort som gällde för tåg, buss och spårvagn i hela Melbourne. Tågresan in var inte lång och gick väldigt smidigt. Inne i Melbourne blev det mycket turistande och gående. Vi var bland annat ute i Docklands, botaniska trädgården, i någon kyrka där gudstjänst på japanska pågick och St Kilda road/beach.

Dagen hade nog varit trevligare om vi inte hade lyckats pricka in den dag som bjöd på 36-37 grader och strålande solsken. Kan erkänna att det inte var jätteskönt i den värmen… Ändå var vi uppe i Sky Tower som bjöd på en fantistisk vy över Melbourne. Det var kul att se allting från ovan samtidigt som Emma kunde berätta vad mycket av det var.

Hemma igen blev det lite uppfräschning innan vi tog oss in till en restaurant ganska nära Emma. Där blev det än en gång god mat innan det var dags att dra sig hemåt och sova sängen.

Dags att byta frisor?

Cairns/Melbourne

Sista dagen i Cairns börjades med ett dopp i havet. Manetvarningen låg kvar sedan gårdagskvällen men vi vågade oss ändå i. Efter ett frenetiskt packande lyckades vi få ner allt i det som vi trodde var alldeles för tunga väskor. När vi kom till flygplatsen och efter lite letande hittade en våg visade det sig att väskorna klarade sig viktmässigt. Flygplatsen bjöd på inhandling av en Wombat för min del. Kan lugna er med att han inte levde, han är ett kramdjur.

Flygresan gick ganska bra, bara de sätena jag och min rygg har lite problem med. Landningen klarade piloten galant och väl på flygplatsen mötte vi Emma. Tur som vi har lyckades även alla tre väskor komma fram till oss. Emma bjöd på en strålande körning med vänstertrafik och femfilig väg innan vi var framme där hon nu bor.

Där möttes vi av pappan i hushållet, Lachie och de två barnet Zoe och Sam. Detta var på eftermiddag/kvällen så efter rundvandringen i huset (världens underbaraste hus för övrigt) sattes den stora grillen igång.

På den blev det grillat korv och kött. Korven var sådär lagom smakrik och köttet var helt underbart det med. Till det en finfin sallad, nom nom! En promenad ner till stranden och ut på piren blev det av. Under den vandringen såg vi possums i träden ovanför oss. Varken Emma eller mamma tyckte om dem, konstigt… Vi hann inte med så mycket mer innan det var dags att sova.

Cairns - dag 4

Även denna morgon ringde klockan vid sextiden. Idag var det en tur till Kuranda som stod på schemat. Efter att ha blivit upphämtad av den trevligaste taxichauffören hittills rullade vi mot tågstationen och fick oss en guidad tur på vägen dit.

Vägen upp till Kuranda åkte vi med tåg. Det var en helt otrolig vy när vi tuffade upp för berget, genom regnskogen. Under resans gång berättades lite om järnvägens historia, faktiskt ganska intressant att höra. Här träffade vi också på en amerikansk familj och två norrmän, några som vi skulle gå runt under hela resan.

Uppe i Kuranda begav vi oss via huvudgatan till Koala Garden. I kön in träffade vi än en gång på norrmännen som vi halvt hade sällskap med en bit in i parken. Sällskapet varade ungefär till vi träffade på amerikanerna. Springa runt varandra var det ja…

Koala Garden bjöd inte på en massa olika arter men de den bjöd på var desto bättre. Efter lite artiga koalor som vände vackra sidan till när vi skulle ta kort fick vi äntligen hålla i en sådan godbit. Godbiten hette Fred och var ungefär som ett kramdjur, fast lite tyngre. Han var len, mysig och såg så uttråkad ut som bara en koala kan göra.

Mina älskade wombats lyckades vi också spana in även om de var lite osociala och sprang upp i skuggan. Men men, jag kan inte klandra dem för det, det hade jag också gjort om jag kunde. De var hur som helt så coola som wombats är. I hägnet bredvid befann sig ett helt gäng kängurur i olika arter och storlekar. De var inte så pratglada de heller utan höll sig mest i sin vilozon. Även om vi inte lyckades klappa dem låg de där och var så fruktansvärt coola och nonchalanta som kängurur är. Lite reptiler klarades också av till mammas stora förtjusning.

Maten bestod av en hamburgare med ett riktigt gott bröd innan vi begav oss ut på en liten vandring i regnskogen. Väl där ångrade jag mig att jag inte hade jaktsakerna med mig då vi sprang på säkert fem eller sex kalkonliknande fåglar. Kunde blivit en fin middag där…

Regnskogen var häftig att gå i med massa olika växter och träd. För att komma ner från Kuranda tog vi SkyRail, en linbana med gondoler på. Längs den blev det två stopp då vi gick ut, tittade på den fina omgivningen och åkte sedan vidare. Även här träffade vi på amerikanarna och norrmännen.

Nere på landbacken igen letade vi upp var vi skulle bli hämtade och vilka var inte där? Jo norrmännen. Hem kom vi i alla fall och det var skönt det. Som kvällsdopp blev det poolen då de hade manetvarning även i det inhägnade området. På kvällen blev det sedan en middag på en italiensk restaurant. Smaskens!

Var ar wombaten?

Tufft liv...