Julafton, woho! Inget liggande och väntande på
tomten här inte. Då australiensarna inte firar julafton utan juldagen gjorde
det inte så mycket att vi hade bokat in en delfintur på självaste julafton. Vi
gav oss iväg ganska tidigt och inte med tåg idag utan det var Emma som körde.
Efter lite undrande om vi var framme och på rätt plats konstaterade vi att det
var vi. Väl ute på piren mötte vi en annan svensk familj som var från Ystad.
Ibland är världen liten…
Klockan nio avgick turen och innan dess hade
vi blivit försedda med ett varsitt cyklop, snorkel, simfötter och denna
smickrande uppfinning i form av våtdräkt. Det var inte alls en sådan lång
båttur som i Cairns och tur var väl det för det var inte någon tryckande hetta
ute… Det var ganska kallt och blåste en del. Vi fick instruktioner att vi
skulle i vattnet tio och tio på given signal om ledaren såg till delfiner.
Mamma och Emma var i första gruppen som på
given signal dök i som en grupp sälar när delfiner hade skymtats. Emma var den
med mest tur (eller skicklighet?) och lyckades se delfiner under vattnet.
Övriga i familjen Svensson lyckades bara se dem när de hoppade. Men jag klagar
inte, de var magnifika och se.
Pappsen och jag var i grupp två som var i en
gång, blev uppkallade och fick sedan sitta och vänta en bra stund innan vi fick
i igen. Det var snorigt kallt, ja mer än snorigt kallt att sitta där och vänta.
Anledningen till väntan var både att inga delfiner sågs till och när de gjorde
det var det en unge med i flocken. Är en unge med i flocken har de som regel
att ingen får ner i vattnet och plaska.
Väl uppe för sista gången var det hemskt
kallt. Stod och skakade men ändå helnöjd över att få se delfiner som hoppade.
Det var kul för det var inte bara en delfin man såg, det var väldigt många.
Emma och mamma var i en andra vända, denna
gång för att simma med sälar. Emma var den som var i längst och lyckades se
flera sälar under ytan. Vi andra bara stod och skrattade åt hur roliga sälarna
var att titta på. Så högljudda och coola de var. Och illaluktande… Att komma ut
från en båttoalett och reagera på att det stinker ute är ingenting som tillhör
vanligheterna…
Ett sista stopp bjöds det på, denna gång vid
sjöfåglarnas tillhåll. Det var inte många som var i denna gång, det var ganska
många som var frusna. Dock tror jag de allra flesta var nöjda då vi hade sett
många delfiner.
Efter turen mötte vi upp Rebecka som också är
au-pair i Melbourne och en av de Emma umgås med mest för att äta lunch med
henne. Vi hittade ett ställe som hon hade fått rekommenderat och lyckades efter
många om och men bestämma vad vi skulle äta. För min del blev det fish and
chips, gjort på haj. Lite annorlunda jullunch känner jag.
Hemma igen efter ett snabbt besök på en fin
strand blev det indisk mat lagad av Karina. Lagom kryddat så även det var
riktigt gott. Känner att jag tycker allt är gott, men så har det varit
hittills! Efter det blev det sista paketinslagningen för Emma och Karina medan
vi andra tittade på ett traditionellt australiensiskt program med jullåtar
framförda av olika artister.