Uppe med tuppen (eller inte) gav vi oss iväg mot par olika
utsiktsmål, Gibsons step och en annan stenformation. Jag bangade på dessa två
men enligt ryktet var de väldigt maffiga, speciellt den andra stenformationen.
Tillbaka för att äta frukost för att än en gång ge sig ut
med bilen för att se apostlarna igen. Att se dem igen, nu i dagsljus var
magnifikt. De var om än ännu finare i detta ljus än vad de var i solnedgången.
De är så stora och vykortsliknande så det går inte att förstå.
På väg mot nästa mål, en fyr, såg vi någon bil stå parkerad
längs vägen. Vi förstod väl inte då varför men bara lite senare skulle vi
förstå det. Uppe i träden satt nämligen många koalor och var så coola som bara
de kan vara. Det var så häftigt att de dem sitta där och bara sitta. Visst, att
se koalor på zoo och hålla dem där är en sak men att få se dem i det fria är
fruktansvärt häftigt.
De satt så stilla och fint så att fotografera dem var en
fröjd. Man kunde ta kortet, titta på det, utvärdera det och sedan rätta till
misstagen utan att motivet hade hunnit särskilt långt.
Fyren var väl en lite besvikelse men jag tror koalorna vägde
upp det helt och hållet. På tillbakavägen från fyren stannade vi än en gång och
tittade på dessa fina djur.
Vi slingrade oss än en gång fram på den krokiga vägen och på
något sätt lyckades vi komma fram till Melbourne helskinnade, även fast pappa
körde en bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar